baskerbo

Har denna gången ett giltligt skäl till mitt frånfälle på c:a en vecka.
Anledningen är så enkel som att jag har legat på intensiven för hjärtmuskelinflammation. Något man får om man tränar med infektion i kroppen.
Nu ska jag undvika fysisk ansträngning under 6 veckor. Och det är som att en skulptör (valet suger apdase, men det var det första som kom upp) skulle vara utan lera när han ska göra en lerskulptur.

Jag hatar det bigtime.

Dock så underlättar detta för min bloggning. Fler tillfällen kommer att ges till att skriva ner mina funderingar nu och det tackar jag dels för.

Puss F

Jag har ofta i mitt liv känt känslan som lyder vid namnet besvikelse, men nu har jag varit med om en sak som verkligen skriker besvikelse så det hörs ändå från lugnet till Tävelsås.
Anledningen tänker jag ta för er alla nu.

Mannen vi alla har kallat Gud eller Mannen,myten, legenden.
Barney Stinson är homosexuell. Detta slog mig som en buttplug i rumpan, eller som när man deepar en korv. (hur man deepar en korv kommer jag att förklara i ett annat inlägg)
Denna människa som egentligen heter Neil Patrick Harris är alltså bög. Egentligen låter detta kanske inte särskilt upseendeväckande, men Barney är ju guden när det gäller "womanizing". Vi är många som är missnöjda över detta och det är därför som jag skriver om det. Jag menar, han har lärt mig allt jag kan. En mentor och en förebild i alla väder. Det är nästan som om ens egen far skulle avlida.

Det är inte bara vi alfahannar som är besvikna på detta faktum, även min egen syster är i djup sorg, hon såg Barney som sin framtida make.
Alla fäller en liten tillgjord tår för henne.

Eftersom alla vi troende ateister vet att Gud var gay så kan man fortfarande kalla Neil Patrick Harris för Gud.
Puss/F

Till en början ska jag be er stackars läsare om ursäkt för dålig uppdatering här på baskerbo. Eller iaf. från min kant. Fredrik däremot har varit något mer produktiv och aktiv måste jag erkänna. För att återgå till topic så tänkte jag slänga in något som jag tror alla vi dödliga varit med om eller lider av. Ei saa peitää, Må ikke tilldekkes, Får ej övertäckas, dessa varningar har jag nog suttit och läst en sisådär oberäkneligt många gånger. Jag talar om ett element och om en toalett. Jag talar om ett beroende om att ständigt behöva ha något att läsa när man sitter och gör sådant groteskt som att sitta på en water closet. Huruvida du som läsare lider av detta eller ej är för mig en gåta men jag tror då inte att jag är ensam om detta missbruk. Vad som helst, en liten parfym burk (Eau de toilette), en tvålförpackning från Änglamark (Flytande tvål/såpe), eller den berömda Dassboken går bra att läsa på bara sålänge jag har något att läsa. Texten kan vara skriven på alla möjliga språk, bara det är text. Tror nog att jag kan rabbla upp hela numret till Änglamarks konsumentkontakt.

Att kalla detta en tvångstanke tycker jag är fel, det är snarare ett behov. Jag lider av ett likartad problem vid frukostbordet fast denna gången är tillgången på läs-material betydligt bättre. Hur många sitter inte och läser mjölkens-baksida? Jag vet att ni sitter och skäms över kunskapen om att veta hur mycket protein en deciliter mjölk innehåller. Inget att skämmas över alls. Nu har jag kommit ur garderoben med mitt ständigt återkommande missbruk. Låt oss kalla det dassläsofili.

Tack för i dag.
D.

 

Äckligt räcker för att symbolisera det jag såg idag. Jag funderar på att peta ut mina ögon. Några lyckliga fattar vad jag menar när jag säger näbbmusen.

Musik, finns det något underbarare gott folk?

Detta kommer att bli ett kort inlägg, hade kunnat skriva en hel radda om detta, men tyvärr så måste varje rad uppfylla vissa kriterier och jag är rädd att det hade kunnat bli fyllt av mindre bra stavelser.

Jag tror ärligt talat att det inte finns något som kan uttrycka så mycket som musik om jag ska vara helt ärlig.
Att du med ett par enkla toner och en lite halvtaskig textrad kan uttrycka något är för mig stort.
Tänk dig att du bara känner dig på ett visst sätt, du skriver ned sinnesstämmningen och tillsätter bara ett d moll, ett c och ett a moll och du har en text och något som förklarar på vilket sätt du tar emot allt. Då talar jag såklart om den underbara melodin.

Skulle vilja skriva mer, men får avsluta med något väldigt mjukt iallafall.

Luften är fin Härlig att andas Syret är ungt Hjärtat är lugnt Kvällen är fin Allt är förklarat Inget är tungt Hjärtat är lugnt Pulsen slår så lugna slag i mig Pulsen slår så lugna slag i dig Luften är fin Härlig att andas Syret är ungt Hjärtat är lugnt Kvällen är fin Allt är förklarat Inget är tungt Hjärtat är lugnt Pulsen slår så lugna slag i mig Pulsen slår så lugna slag i dig Jag har nog aldrig hört att mitt hjärta kan prata Aldrig har jag hört att mitt hjärta har sagt ett ord Ändå föredrar jag nog att lyssna till den röst Som ibland kan komma från hjärtat i mitt bröst Orden är slut Pratet har tystnat Vi har satt punkt Hjärtat är lugnt Rätt eller fel? Vem kan förklara Ämnet är tungt Hjärtat är lugnt Pulsen slår så lugna slag i mig Pulsen slår så lugna slag i dig Jag har nog aldrig hört att mitt hjärta kan prata Aldrig har jag hört att mitt hjärta har sagt ett ord Ändå föredrar jag nog att lyssna till den röst Som ibland kan komma från hjärtat i mitt bröst Jag har nog aldrig hört att mitt hjärta kan prata Aldrig har jag hört att mitt hjärta har sagt ett ord Ändå föredrar jag nog att lyssna till den röst Som ibland kan komma från hjärtat i mitt bröst.

Puss

Innan jag börjar med detta inlägget så vill jag meddela att jag är ledsen över att det inte har blivit några uppdateringar på ett tag, men anledningen till detta är att undertecknad har tagit sig ett påsklov och inte orkat uppdatera bloggen, men från och med nu så ska jag försöka uppdatera varje dag om ni läsare orkar sitta och läsa mina värderingar och tankar.
Skriv därför om ni tycker att detta verkar som en bra idé!

Nu till själva inlägget. Såhär i Påsktider så handlar man förstås en mängd olika saker såsom mat, godis, dricka och annat smått o gott. Eftersom alla har lika stor påskhysteri så bildas det då köer i affärerna. Det spelar ingen roll vad du ska köpa eller vilken affär du är i ( undantaget Tiimari där ingen handlar då det är en finsk affärskedja som säljer skit ) så är det brutala köer överallt.
I dessa situationer så tänker man ju såklart. hmm, vilken kö ska jag välja?

Efter en liten inre monolog med logiska tankegångar så faller ju valet på en av alla köer och du tar den du tror kommer gå snabbast. Tror ni alla att detta stämmer, tror ni att man kommer snabbast fram i just de kö'n man har valt ?
Nej, verkligen inte, det spelar ingen roll om den är 2 km kortare än närmsta kö, du kommer ändå aldrig att komma fram fortare. Och vet ni varför? För teorin om alls jävlighet återkommer i situationer som denna. Antingen har den graciösa damen framför dig femtioelva varor med sig eller så blir det något krångel med kortläsaren eller något annat medan kö'n brevid flyter på i maklig takt. Det spelar också roll vad det är för vara du själv ska köpa, ju färre och mer oviktiga saker du väljer desto längre tid tar din kö.

Tar bara ett exempel från påskafton när jag ska köpa grillkol och cola. Då hamnar jag bakom ett sävligt gammalt pår i 60-årsåldern som verkar vilja komma hem till sina barn och barnbarn, men tror ni de får detta? Nej! För den arma kassörskan lyckas först krångla till det med streckoderna och räkningen, när hon fått koll på detta så skriver den äldre herren fel kod på sitt kort och det hela går minst sagt långsamt. Fredrik (jag själv i 3:e person) får lugnt stå och se debaclet. Sen efter alla 42 varorna gått igenom kassan och allt är betalt så har det tagit 18 minuter på mitt armbandsur.
Stå i kö i 18 minuter för att köpa grillkol och cola. Är det värt det? Svar nej.

Detta är ännu ett exempel på att världen/kosmos eller whatever you'ld  like to call it bara jävlas med mig. Fredrik Carlsson, min egen symbol för den vanliga människan.

Puss/F

Såg att min kollega Daniel hade ett utkast om detta ämne som han inte kunde slutföra och beslutade mig då såklart för att "concluda" ämnet.
Jag kan lova att alla eventuella läsare har känt hat inför någon/något någon gång i livet och ställer mig frågan varför?

Jag må säga att som precis i alla andra inlägg att jag själv ligger i topp bland kolsuparna i ämnet. Jag är en väldigt hatisk människa, men har funderat på att sluta när jag bara ställer mig den enkla frågan. Varför?

Hatar man människor för något man har hört/sett eller fördomar?
I mitt fall så är det en viss typ av människor jag "hatar" och det är människor som man vet kommer att vara arroganta innan man har hört dessa öppna käften. Detta ligger i min så kallade principfålla i sorteringen. Jag kan inte tycka bra om personer som har denna sorts utstrålning, men jag behöver kanske inte hata dem.

I stort så tycker jag att hata är ett väldigt överanvändt ord som endast kanske borde yttras efter saker som har hänt.
Du kan inte hata en människa efter fördomar eller något du har hört.

Du måste ju bedöma människan efter dina egna grunder först.

Och jag talar för både mig och Daniel när jag säger. Jag hatar att hata. Jag är trött på att hata. Det är gay att hata. Det är dåligt att hata folk som är gay.

Därav så fick vi en twist på Dannes oavslutade inlägg

Puss.

Den första april närmar sig och det pratas allt mer om IPRED.                                                      För er som inte vet vad lagen innebär så kan man kortfattat säga att privata företag får rätt att kolla upp vem som finns bakom ett visst IP-nummer. Sedan skickas ett kravbrev ut till personen som står på det IP-numret. Man kan likna det en fortkörningsbot som kommer hem i brevlådan och som man sedan snällt måste betala.

Undertecknad tycker det är en rätt intressant lag på så vis att den kriminaliserar en hel generation.Alltså vi ungdomar. Det är inte många jag känner som INTE laddar ned något eller har laddat ned något. Nu har ju visserligen en mycket bra tjänst i form av Spotify kommit ut och som jag gillar skarpt. Men, tusen gånger men, att ge privata företag (läs Film- och skivindustrin) mer makt än självaste polisen är ironiskt så det förslår. Att som exempel ett musikföretag ska börja arbeta med brottsbekämpning. Det klingar inget vidare i mina öron.

En möjlig situation efter 1 april:

Familjen Svensson har fyra datorer varav tre stycken som kör med trådlös uppkoppling. Familjens tre ungdomar laddar alla ned ”olagligt” medan deras moder ägnar sig åt att betala räkningar på datorn. IPRED-anhängarna hittar deras IP någonstans där den helt enkelt inte borde varit på. Tex på Piratebay. Dem skickar sedan ut ett kravbrev med böter. Abonnenten av uppkopplingen står på mamman i huset. Alltså blir hon ersättningsskyldig utan att har piratkopierat en enda fil. Att det sedan finns möjlighet till att någon utomstående har använt deras trådlösa accesspunkt på fel ("olagligt") vis är ju inte heller helt uteslutet. Rättsäkert? - Skulle inte tro det va.

En annan sak är att i och med IPRED kommer tekniken med att vara anonym på internet förbättras och börja användas av allt fler pga. rädsla för att bli upptäckt. Och detta gör att det blir lättare för dem verkliga asen på internet att gömma sig. Tex pedofiler och annat avskum.
Detta kommer försvåra utredningar och framför allt att sätta dit dem.

 

I min mening är det bara att lägga denna lagen under mattan och tänka om. Både en och två gånger. Att kriminalisera en hel ungdomsgeneration på detta vis är inte rätt väg att gå.
Gör det både enklare och billigare att köpa musik, filmer och annan konst så kanske fler personer börjar plocka fram plånboken. Eller varför inte följa Spotify's väg? Nu återstår det bara att hoppas att man kan ta IPRED som vilket första-april-skämt som helst.

Skål på er, D.

 

 

Systemkameror. Varför har folk detta sattyg?
En kamera med högkvalificerat objektiv med många pixlar är något jag kan köpa, men systemkameror med sina satans långa band och äckliga blixtar är något jag aldrig kommer förstå mig på.

Klart det kan va kul att gå ut och ta lite fotografier om man har böjelse åt det hållet, men att lägga ner en sjukt massa pengar bara för att kameran ska kunna fokusera lite mer på blomman som man tar kort på är helt sinnessjukt. Vill man ha ett vackert kort på en lila blomma med lite små daggdroppar brevid så får man väl va så snäll och köpa ett vykort på närmsta statoil mack och se glad ut.

Tack vare dessa systemkameror så tappar ju de riktiga vykortsfotograferna jobb eftersom efterfrågan på bilderna inte är lika hög längre förutom i tyskarnas semestertider.

Men det värsta av allt är banden som oftast går i färgerna gult och svart. Varför har kamerorna band som är längre än våran nuvarande lågkonjunktur?
Det är inte någon kamera på 12 ton som vi bär med händerna och för att upplysa allmänheten så ser man bara ut som en av alla tyska turister när man har kameran hängandes runt halsen

Puss dudes.

Innan jag påbörjar detta inlägg så vill jag börja med att förlåta att bloggen inte har blivit uppdaterad på en hel semana (vecka på utländska). Anledningen till detta har varit brist på motivation och ämnen från min sida.

Idag ska jag alltså skriva ett litet gulligt inlägg om att döma folk.
Att döma folk är nog ett av de enklaste misstagen man gör i sin vardag, fast ändå undrar jag om man ska kalla det för misstag. Visst man ska inte döma en människa man aldrig har tagit ett snack med eller något, men medge att det är förbannat kul om man gör det på rätt grunder.

Den grunden som jag tycker är skönas är uppfattningen man får av att kolla på personen ett tag "in action" så att säga.
Jag kan inte skriva om detta exempel utan att ta med mästaren själv från Fagrabäck. Simon Ochen. En brutalt soft kille som man vet är underbar bara av att kolla på honom. Han utstrålar det från 50 meters håll. Han glider runt i samma kläder varje dag, och har så gjort i 2 år, men han skiter i det och bara fortsätter att springa runt i korridorerna med sina addidasbyxor och bara är sig själv. Det är grymt med ett stort G som jag inte orkade skriva.
Jag önskar att man vore sig själv lika mycket som Ochen. Han dömer ingen.
Det var ett typexempel på folk som man dömer positivt, men folk man verkligen blir sur av att bara kolla på är riktigt arroganta satar, men vem vet, man kan ha fel, dessa människor kan vara gör go'a.

Den grunden jag verkligen inte tycker är okej är när man har hört saker utav folk om en viss person och bedömer människan därefter. Iochförsig så är det underbart när man hör fördomar om folk man känner och som man vet är helt fel. Att då dra nytta av situationen och spela med när personen uttrycker dessa är nästan i klass med att se Ochen springa runt i korridorerna. Oftast är de personerna som blir bedömda på detta sätt starka personligheter som säger vad de tycker och kan uppfattas att vara lite "cocky" för omvärlden.
Det är den gamla betryggande "jantelagen" som gör att det är så här. Ingen ska tro att den är bättre än någon annan.
Detta är skit enligt mig. Konsekvenserna av detta kan ju bli att man åker på bedömningarna tillbaks och det hela blir en ond cirkel. Då gäller det att ta det som en man och stå för det.

Iallafall. Vad har vi kommit fram till i detta inlägg mer än att man hade kunnat skriva ett helt inlägg om honom?
Att det kan vara skoj att döma folk, men att man också då får ta konsekvenserna för det.

  Ochen "in action" med den sedvanliga fleesetröjan.

Varför vågar man inte vara sig själv?
Att det som kan tyckas vara det enklaste i världen kan vara så förbannat svårt.
Nu när våren är på intågande och ett par kastrerade körsångare kommer att sjunga "vintern rasat" så är jag beredd att ta upp denna simpla men ändå viktiga fråga.

För det första så måste undertecknad ta upp att även den mest stabile kan tappa huvudet under resans gång, men att man alltid måste plocka upp det.
Tyvärr finns det dem som inte tar upp huvudet utan låter det rulla och rulla.

Om vi tar ett exempel. Vi kan kalla duden för Norell. Lek med det i huvudet att denna Norell hänger med ett gäng hobbygangsters. När han är med dem så pratar han med dessa på samma sätt som gruppen gör.
När han sedan är med sina sofistikerade vänner så pratar han normalt, precis som han alltid har gjort.

Varför ändrar han då sitt snack?
Enligt mig är det att han är osäker eftersom han tror att han inte kommer att passa in i gruppen om han inte pratar som dem.
Man behöver inte alltid smälta in med allt och alla hela tiden. Vem fan bryr sig om att du var med gangstersen om 10 år?

Ingen. För då sitter de i finkan och får saftiga saker därbak. Så tänk på att vara er själva bara.

Ta på dig vad du vill och skit i vad andra tycker. Detta låter politiskt korrekt. Det är något jag i vanliga fall är emot, men i detta speciella ämnet så är det jävligt sant.

Tar bara ett dilemma. Inte vara kingen när du är yngre för att sedan få ett soft liv.
Vara king som ung och leva olagligt och sedan bli påsatt av en 100 kg tung kille vid namn Janko på en betonganstalt?

Bra fråga.

Goodbye.

Efter en sisådär tolv stycken blogg inlägg innehållande allt ifrån konservatismen till min egna kaklade ingång tycker jag att vi har varit hyggliga mot dagens samhälle.
Därför ska jag idag slå en vink för det alltmer dubbelmoraliserade samhället som vi trots allt idag lever i.
 Att vissa personer idag, obs ingen generalisering, kan har flera personligheter och tycka olika saker med olika personer. Dubbelmoral är mig veterligen något alla kommer råka ut för. Jag har också några x antal gånger dubbelmoraliserat något. Inget jag förnekar alls. Men det är något jag ständigt motarbetar och spyr galla över.
Om man nu måste ändra sitt beteende och åsikter när man är i en viss grupp så tycker jag att man ska behålla de och inte hoppa fram och tillbaka som någon random döende guppy. Att tycka en sak och säga en annan är ren idioti. Idioti på samma nivå som IPRED. Falskheten lyser igenom allt och alla.

Varför drabbas vissa av dubbelmoral då?
Jag har inte en susning rent vetenskapligt, men imo tror jag att det beror på osäkerhet.
Man vet inte riktigt vilket ben man ska stå på. Man är rädd för konflikter.
Jag har hellre en moraltant till vän än en vän med dubbelmoral. Utpräglad dubbelmoral vill säga.

Till alla som kände sig träffade: Gör om, gör rätt. Testa något nytt.

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

Farewell, D.


 

 

Vad är kärlek dudes?
Det måste vara den mest vanliga frågan som har ställts och i framtiden kommer att ställas i världen.
Är kärlek något man själv känner eller något vi har fått uppbyggt från tv-serier och filmer?

Mitt svar på den frågan är att jag inte vet, men jag har mina teorier. as always.
Visst, när du är "kär" i något så blir du säkert hög som en reggaesångare på crack, men är det personen eller själva känslan du gillar?

Detta ämne får alla läsare säkert ta med Daniel som älskar och då menar jag älskar att lyssna på lite smaskiga kärleksfrågor.
Jag kan själv medge att Fredrik aldrig har varit kär men medger ändå att man hade avgudat att känna den känslan som vi får genom tv-serier som One Tree Hill och OC.
Det hade bara varit kul och se om det stämmer. Att det vore sant, för isåfall så har jag lite hopp om att Familjen Strandh (Daniels Familj) kommer att utöka sig någon gång i framtiden. Detta vill säga om han inte blir steril eller impotent.

För som ni alla vet så räknar jag med att min egen familj ska utöka sig inom kort. Naturligt eller genom adoption. Det skiter jag i.

Och jag söker också moder till mitt arma lilla barn. Så hör av er. Det kan bli med någon av er jag känner denna känslan "kärlek" och blir lika hög som en reggaesångare på crack.

Puss!

Förövrigt undrar jag vad det är i filmer som notebook och p.s I love you som får brudar att gråta.
Svar uppskattas.

http://spotify.fleo.se/

Farewell.

ps. Hoppas ni har överseende med att textuppsättning blev säregen. ds.

 

Daniels kaklade ingång
Ni undrar förstås vart jag vill komma med denna absurda början och om jag ska vara helt ärlig så vet inte jag heller det, men jag vill ägna en tanke till det ställe där jag spenderar 1/8 av min vakna tid. Just på Daniels kaklade ingång.
Anledningen får ni senare.

Jag måste bara först beskriva hur detta förunderliga gemak ser ut. Det är alltså direkt innanför den vita dörren där Daniels far Jonas nu har installerat en ringklocka efter lång tid av knackande. Direkt till höger finns det är trappa i trä där man ofta sitter. När man sitter på trappavsatsen så har man ofta fötterna på Daniels kaklade ingång som består av ett lite lätt orangeaktigt kakel och en klädhängare med hylla. När man är där så brukar man oftast växla ett stort antal meningar med husherre Jonas. Hans vanligaste öppningsmening är  " Fredde din gamle bäver." och därifrån fortsätter det.

Nu måste jag också ta anledningen till att jag spenderar 1/8 av min vakna tid där.

Det är för att Daniel är världens mest sega människa. Jag kan lova er alla att det inte finns någon som kommer i närheten av hans saktfärdighet. Nu är jag själv näsan lika god kolsupare, men jag är inte i samma liga som Daniel när det gäller slöhet.
Jag tar bara ett exempel. Undertecknad ringer han för att dra en rulle eller något vid 15.00.
Klockan 21.00 plingar det på dörren och Daniel kommer.
Därav all denna väntetid på Daniels kaklade ingång.

Djup som jag är i mitt skrivande så relaterar jag också detta "place" till någonting.

Jag tror att vi alla har ett ställe som detta i vårt liv som vi tycker verkar vara väldigt återkommande i någon form.
I mitt fall är det som sagt Daniels kaklade ingång. Den stora frågan är varför gud har straffat mig med att behöva vänta ex antal timmar på allt Daniel gör. Det är för mig ett hemskt straff. Ännu ett exempel på att världen är emot mig, den lilla människan, Fredrik Carlsson.

Förövrigt har jag skaffat spotify och är sjukt nöjd med det. Låttips är där. James Blunt: 1973.

Puss

Här kommer svaret på min inkompetenta kollegas resonemang om barn.

För alla som vill bli upplysta om varför jag svarar och reagerar på Daniels inlägg så är det eftersom jag verkligen gillar barn.
Han fattar inte charmen med dessa iq-befriade kreatur. Man behöver inte låtsas ett skit när man är med dem. De bryr sig inte vad du gjort för något och du kan bara dösnacka med dem. Jag hade exakt samma uppfattning om barn innan jag praoade på ett fritids för snart 2 månader sen. Där fick jag kontakt med något som jag verkligen gillade. Inte att barnen hade heta mammor, utan att det är förbannat kul att jobba med dem. Inte för att första punkten var något minus, men ser man det hela på ett djupare plan så är barnen så "överjävligt jobbiga" eftersom de oftast inte får den uppmärksamheten som barn behöver. Jag tror att föräldrarna är så förbannat självupptagna att de inte bryr sig om hur barnen beter sig inför folk eftersom de hellre sitter vid sin laptop eller sin telefon.

Då är det fritidsledarnas jobb att ta tag i det. Visst ska man inte lägga över ansvaret på dessa då de har 40 barn att hålla ögonen på så självklart är det föräldrarnas jobb.
De måste lära sig att man kan ha kul med barn. Barn fattar tex inte ironi. Det är gött.

För övrigt så funderar jag starkt på att adoptera ett barn då jag inte har hittat någon moder till mitt projekt "Farsa 2010" ännu. Det skulle vara som ett bättre hundtrick.

Puss på er.

Efter en sjuhelvetes trevlig skidvecka med gott sällskap och fint väder i Åre är man åter tillbaka till Växjö och verkligheten.
Hur som helst. Mitt topic ikväll blir som, logiskt nog, topic lyder: barn och deras bihang.
Jag tar mitt första exempel från verkligheten, som inträffade på dags-tåget hem från just Åre. Vi lyckades hamna i en vagn, läs dagis, som var knöka fullt av barn. Utan att överdriva så var det lätt 20 barn i vagnen. Mina erfarenheter av barn är inte de bästa. Utan att direkt har något emot barn så tål jag helt enkelt inte en viss sorts barn och deras uppförande. Och för att undvika att dra alla över en kam så gäller inte detta alla barn, som tur är.
Från 10.00 till 17.30 var det konstant krig i vår vagn. Allt skrik, bråk, tjutande, whinande, springande gjorde inte min avsaknad av barn något större alls. Och sedan att föräldrarna, barnens föräldrar, inte gjorde ett dyst åt saken är än mer skrämmande. Barn är som en oskriven bok, tom på både information och text. Därav rollen förälder. Lär de vett och etikett, ju tidigare desto bättre. Nu är undertecknad en mellan tummen och pekfingret en halv-färdig-skriven bok bara.
Jag är visserligen en förespråkare för ordspråket "låt barn vara barn". Men med viss restriktion. Barn ska leka och ha kul men det finns tillfällen då man helt enkelt måste ha mindre roligt.
Att ett barn på cirkus 6-7 år har attitydsproblem är i mina ögon något oroande. Mig veterligen är detta inte barnens fel, utan deras lärare, i detta fallet föräldrarna. Och det är detta ansvaret man som förälder ska bära på i 18 års tid.
Det ansvaret, imo, känns väldigt avlägset. Utmaning att forma och uppfostra ett barn är i och för sig lockande men inte just nu. Kanske inom en snar framtid. Kanske aldrig.

En liten sarkastisk notis till min nyrakade vän Fredrik och hans senaste inlägg.
"Bästa svaret på "hur mår du" frågan är; Är du någon jävla doktor eller."

Farewell.

    

Hur mår du?

Det måste vara en av de vanligaste frågorna man får i vardagen. Mår man bra så är det såklart en självklarhet att svara " joförfan, jag mår finfint, hur mår du själv?
Mår man då lite sämre någon dag så finns det två alternativ. Att tala sanning eller att ljuga.

Visst som min arma moder alltid har sagt. "Ärlighet varar längst", men är det så i alla lägen?
Jo, jag försöker att alltid vara ärlig. I det här fallet så är det enligt mig bättre att ljuga. Varför ska man tynga ner den man prata med. Inte ska dom behöva lida för ens egen skit? Tänk hypotetiskt att den du snackar med har världens "flow" och mår görfint. Sen kommer du med svaret " Nja det är massa skit med olika saker just nu." Den tilltalade måste ju då svara och prata om det, sådana saker är ju viktiga som en god medmänniska. Om jag ska ta exempel som inte är från verkliga livet så plockar jag det från filmen Hata Göteborg då Johan frågar Mitander om han vill snacka. Mitander drar bara till med svaret, " Johan, snacka är överskattat "
Klart att man kan tolka det som att Mitander bara inte vill behöva öppna sig, men jag tror att han inte vill tynga ner Johan.
Även där så måste mån som en god medmänniska försöka hålla omgivningen glad.

Svarar du istället på frågan såhär. Jo. det är superbra, så blir gensvaret och stämningen helt annorlunda.
Då du gör den andra glad så kan denna människan sprida glädje till andra. På så vis blir det enligt mig en bättre reaktion än på den förra hypotesen.

Nu gäller detta bara lite halvdana problem. Har du seriösta problem så är det ju en självklarhet att du ska berätta, men jag tycker bara att det har blivit så sjukt "nojjigt" med allt detta. Är alla egentligen intresserade av dina i-landsproblem?

Tänk på det och pussen !.

Bilddagboken, vad är egentligen mening med denna sida? Jag har ett enda simpelt svar och det är enkelt. Bekräftelse.
Det är anledningen till att folk har det, men också anledningen till att jag har det. Jag är fåfäng och bekräftelsesökande som få. Anledningen till detta vet jag inte, men jag ska söka djupare i detta och försöka hitta ett svar.
Att ett ord som sötnos kan värma så många människors hjärtan är något jag inte fattar. Iallafall jag tar då skillnad på folk och folk, är det någon du tycker om och som hade kunnat säga det till dig på riktigt är det klart att det värmer, men när det är sådana satans människor som inte gör annat än sitter inne på sidan och bara skriver det till allt som har bröst (nu ifrån en dudes synvinkel), Då förlorar iallafall för mig ordet sin betydelse och sitt värde. Det är precis som om jag skulle gå runt på stan och säga till varenda flicka att jag älskar dem. Då blir ordet så mycket mindre värt och mindre uppskattat.

Men nu åter till bekräftelse. Ingen som har bilddagboken kan på något sätt säga att de har det till något annat än att bli bekräftade om det såväl är om utseende eller något annat. Jag förstår deras situation eftersom jag själv sitter i samma sits. Fåfäng på både gott och ont, men att göra sig iordning för att ta en bild och lägga upp på bilddagboken, hur äkta är det? Känns det då bra att få kommentaren "sötnos" om du har gjort dig iordning, är det då du själv som blir bekräftad eller ditt yttre?  Jag är fåfäng, men skulle aldrig medvetet göra mig iordning till en bild.
Jag har lagt upp ett par typiska "bdb-bilder" på tro det eller ej, Bilddagboken.http://twa-t.bilddagboken.se/p/main.html?#0
Tänk på det !

Nu en dikt


EKG vad är det?
E som i ensamhet, erosion och erotik.
K som i Kalmar, k-pist och ku klux klan
och G som i Gurra G i Just D som i Desivoe och P som i skum.
Man har det i slidan när man är klar och i stjärten om man är karl.
Men EKG vad är det?

Ett exempel på en så kallad bekrätelsebild, dock utan förberedelser.

Vet ni vad mina föräldrar har pumpat i mig ända sen jag var liten ? Att man ska göra goda gärningar, men vad jag och Daniel har lyckats komma fram till är varför man gör dessa "goda gärningar". Det finns bara en anledning och inte fan är det för att göra så den andra människan mår bättre. Det hela går ut på att själv må bättre. Hur mycket bättre mår "objektet av att en okänd människa håller upp en dörr? Är man den som har hållit upp dörren däremot så mår man sjäv genast mycket bättre utan att gjort någon som helst nytta för omvärlden.

Nu tog jag en specifik situation som är väldigt liten i hela perspektivet, men lägger man många små på varandra så fattar ju tillochmed farmor att det blir något större.

Detta är för mig, det största bedrägeriet i mänsklighetens historia.

Pussen på er och på dagens samhälle

/ F