baskerbo

Såg att min kollega Daniel hade ett utkast om detta ämne som han inte kunde slutföra och beslutade mig då såklart för att "concluda" ämnet.
Jag kan lova att alla eventuella läsare har känt hat inför någon/något någon gång i livet och ställer mig frågan varför?

Jag må säga att som precis i alla andra inlägg att jag själv ligger i topp bland kolsuparna i ämnet. Jag är en väldigt hatisk människa, men har funderat på att sluta när jag bara ställer mig den enkla frågan. Varför?

Hatar man människor för något man har hört/sett eller fördomar?
I mitt fall så är det en viss typ av människor jag "hatar" och det är människor som man vet kommer att vara arroganta innan man har hört dessa öppna käften. Detta ligger i min så kallade principfålla i sorteringen. Jag kan inte tycka bra om personer som har denna sorts utstrålning, men jag behöver kanske inte hata dem.

I stort så tycker jag att hata är ett väldigt överanvändt ord som endast kanske borde yttras efter saker som har hänt.
Du kan inte hata en människa efter fördomar eller något du har hört.

Du måste ju bedöma människan efter dina egna grunder först.

Och jag talar för både mig och Daniel när jag säger. Jag hatar att hata. Jag är trött på att hata. Det är gay att hata. Det är dåligt att hata folk som är gay.

Därav så fick vi en twist på Dannes oavslutade inlägg

Puss.