Kärlek?
Vad är kärlek dudes?
Det måste vara den mest vanliga frågan som har ställts och i framtiden kommer att ställas i världen.
Är kärlek något man själv känner eller något vi har fått uppbyggt från tv-serier och filmer?
Mitt svar på den frågan är att jag inte vet, men jag har mina teorier. as always.
Visst, när du är "kär" i något så blir du säkert hög som en reggaesångare på crack, men är det personen eller själva känslan du gillar?
Detta ämne får alla läsare säkert ta med Daniel som älskar och då menar jag älskar att lyssna på lite smaskiga kärleksfrågor.
Jag kan själv medge att Fredrik aldrig har varit kär men medger ändå att man hade avgudat att känna den känslan som vi får genom tv-serier som One Tree Hill och OC.
Det hade bara varit kul och se om det stämmer. Att det vore sant, för isåfall så har jag lite hopp om att Familjen Strandh (Daniels Familj) kommer att utöka sig någon gång i framtiden. Detta vill säga om han inte blir steril eller impotent.
För som ni alla vet så räknar jag med att min egen familj ska utöka sig inom kort. Naturligt eller genom adoption. Det skiter jag i.
Och jag söker också moder till mitt arma lilla barn. Så hör av er. Det kan bli med någon av er jag känner denna känslan "kärlek" och blir lika hög som en reggaesångare på crack.
Puss!
Förövrigt undrar jag vad det är i filmer som notebook och p.s I love you som får brudar att gråta.
Svar uppskattas.
Det måste vara den mest vanliga frågan som har ställts och i framtiden kommer att ställas i världen.
Är kärlek något man själv känner eller något vi har fått uppbyggt från tv-serier och filmer?
Mitt svar på den frågan är att jag inte vet, men jag har mina teorier. as always.
Visst, när du är "kär" i något så blir du säkert hög som en reggaesångare på crack, men är det personen eller själva känslan du gillar?
Detta ämne får alla läsare säkert ta med Daniel som älskar och då menar jag älskar att lyssna på lite smaskiga kärleksfrågor.
Jag kan själv medge att Fredrik aldrig har varit kär men medger ändå att man hade avgudat att känna den känslan som vi får genom tv-serier som One Tree Hill och OC.
Det hade bara varit kul och se om det stämmer. Att det vore sant, för isåfall så har jag lite hopp om att Familjen Strandh (Daniels Familj) kommer att utöka sig någon gång i framtiden. Detta vill säga om han inte blir steril eller impotent.
För som ni alla vet så räknar jag med att min egen familj ska utöka sig inom kort. Naturligt eller genom adoption. Det skiter jag i.
Och jag söker också moder till mitt arma lilla barn. Så hör av er. Det kan bli med någon av er jag känner denna känslan "kärlek" och blir lika hög som en reggaesångare på crack.
Puss!
Förövrigt undrar jag vad det är i filmer som notebook och p.s I love you som får brudar att gråta.
Svar uppskattas.
Svar på "tal".
Ganska intressant att man kan skriva ett såpass formellt inlägg alá 25 rader om min oerhörda sävlighet.
Visst, den må vara berättigad men "15.00-21.00-gången" var exeptionell i sig.
Jag tycker nog tidsoptimist hade varit ett bättre ordval.
Visst, den må vara berättigad men "15.00-21.00-gången" var exeptionell i sig.
Jag tycker nog tidsoptimist hade varit ett bättre ordval.
För att försvara min snigelgång så beror det på, till stora delar, att jag hatar stress och all dess bihang.
Dagens samhälle är uppstressat till tusen.
Exempel kan vara när man är ute och cyklar och våra älskade bilister
tutar på en för att det går antingen för långsamt eller att man helt enkelt är dum i huvudet som cyklar.
Jag känner att min dubbelmoral i detta sammanghanget kommer växa något oerhört efter min 18-årsdag, men det är absolut inget jag strävar efter. Alkoholintaget vill jag inte ens nämna.
Att undvika stress är ungefär i samma liga som att undvika att bli förkyld, men att stressa 15 timmar, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året är fanimej inget som rekommenderas av varken Ernst Kirsteiger eller liknande hälsoguru.
I och med detta hamnar jag i en moment 22 situation. Tisoptimism föder allt som oftast stress.
Men onda cirklar är till för att brytas.
Dagens samhälle är uppstressat till tusen.
Exempel kan vara när man är ute och cyklar och våra älskade bilister
tutar på en för att det går antingen för långsamt eller att man helt enkelt är dum i huvudet som cyklar.
Jag känner att min dubbelmoral i detta sammanghanget kommer växa något oerhört efter min 18-årsdag, men det är absolut inget jag strävar efter. Alkoholintaget vill jag inte ens nämna.
Att undvika stress är ungefär i samma liga som att undvika att bli förkyld, men att stressa 15 timmar, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året är fanimej inget som rekommenderas av varken Ernst Kirsteiger eller liknande hälsoguru.
I och med detta hamnar jag i en moment 22 situation. Tisoptimism föder allt som oftast stress.
Men onda cirklar är till för att brytas.
Sammanfattningsvis tycker jag att Fredrik jämrande om hans ständiga väntan är ett I-landsproblem utan dess like.
Och bara för att det är sportlov och jag är godhjärtad som få ska jag bjuda på en länk till er alla som letar efter
en spotify-invite.
Och bara för att det är sportlov och jag är godhjärtad som få ska jag bjuda på en länk till er alla som letar efter
en spotify-invite.
http://spotify.fleo.se/
Farewell.
ps. Hoppas ni har överseende med att textuppsättning blev säregen. ds.
Daniels kaklade ingång
Daniels kaklade ingång
Ni undrar förstås vart jag vill komma med denna absurda början och om jag ska vara helt ärlig så vet inte jag heller det, men jag vill ägna en tanke till det ställe där jag spenderar 1/8 av min vakna tid. Just på Daniels kaklade ingång.
Anledningen får ni senare.
Jag måste bara först beskriva hur detta förunderliga gemak ser ut. Det är alltså direkt innanför den vita dörren där Daniels far Jonas nu har installerat en ringklocka efter lång tid av knackande. Direkt till höger finns det är trappa i trä där man ofta sitter. När man sitter på trappavsatsen så har man ofta fötterna på Daniels kaklade ingång som består av ett lite lätt orangeaktigt kakel och en klädhängare med hylla. När man är där så brukar man oftast växla ett stort antal meningar med husherre Jonas. Hans vanligaste öppningsmening är " Fredde din gamle bäver." och därifrån fortsätter det.
Nu måste jag också ta anledningen till att jag spenderar 1/8 av min vakna tid där.
Det är för att Daniel är världens mest sega människa. Jag kan lova er alla att det inte finns någon som kommer i närheten av hans saktfärdighet. Nu är jag själv näsan lika god kolsupare, men jag är inte i samma liga som Daniel när det gäller slöhet.
Jag tar bara ett exempel. Undertecknad ringer han för att dra en rulle eller något vid 15.00.
Klockan 21.00 plingar det på dörren och Daniel kommer.
Därav all denna väntetid på Daniels kaklade ingång.
Djup som jag är i mitt skrivande så relaterar jag också detta "place" till någonting.
Jag tror att vi alla har ett ställe som detta i vårt liv som vi tycker verkar vara väldigt återkommande i någon form.
I mitt fall är det som sagt Daniels kaklade ingång. Den stora frågan är varför gud har straffat mig med att behöva vänta ex antal timmar på allt Daniel gör. Det är för mig ett hemskt straff. Ännu ett exempel på att världen är emot mig, den lilla människan, Fredrik Carlsson.
Förövrigt har jag skaffat spotify och är sjukt nöjd med det. Låttips är där. James Blunt: 1973.
Puss
Ni undrar förstås vart jag vill komma med denna absurda början och om jag ska vara helt ärlig så vet inte jag heller det, men jag vill ägna en tanke till det ställe där jag spenderar 1/8 av min vakna tid. Just på Daniels kaklade ingång.
Anledningen får ni senare.
Jag måste bara först beskriva hur detta förunderliga gemak ser ut. Det är alltså direkt innanför den vita dörren där Daniels far Jonas nu har installerat en ringklocka efter lång tid av knackande. Direkt till höger finns det är trappa i trä där man ofta sitter. När man sitter på trappavsatsen så har man ofta fötterna på Daniels kaklade ingång som består av ett lite lätt orangeaktigt kakel och en klädhängare med hylla. När man är där så brukar man oftast växla ett stort antal meningar med husherre Jonas. Hans vanligaste öppningsmening är " Fredde din gamle bäver." och därifrån fortsätter det.
Nu måste jag också ta anledningen till att jag spenderar 1/8 av min vakna tid där.
Det är för att Daniel är världens mest sega människa. Jag kan lova er alla att det inte finns någon som kommer i närheten av hans saktfärdighet. Nu är jag själv näsan lika god kolsupare, men jag är inte i samma liga som Daniel när det gäller slöhet.
Jag tar bara ett exempel. Undertecknad ringer han för att dra en rulle eller något vid 15.00.
Klockan 21.00 plingar det på dörren och Daniel kommer.
Därav all denna väntetid på Daniels kaklade ingång.
Djup som jag är i mitt skrivande så relaterar jag också detta "place" till någonting.
Jag tror att vi alla har ett ställe som detta i vårt liv som vi tycker verkar vara väldigt återkommande i någon form.
I mitt fall är det som sagt Daniels kaklade ingång. Den stora frågan är varför gud har straffat mig med att behöva vänta ex antal timmar på allt Daniel gör. Det är för mig ett hemskt straff. Ännu ett exempel på att världen är emot mig, den lilla människan, Fredrik Carlsson.
Förövrigt har jag skaffat spotify och är sjukt nöjd med det. Låttips är där. James Blunt: 1973.
Puss
Svar på min inkompetenta kollegas resonemang om barn
Här kommer svaret på min inkompetenta kollegas resonemang om barn.
För alla som vill bli upplysta om varför jag svarar och reagerar på Daniels inlägg så är det eftersom jag verkligen gillar barn.
Han fattar inte charmen med dessa iq-befriade kreatur. Man behöver inte låtsas ett skit när man är med dem. De bryr sig inte vad du gjort för något och du kan bara dösnacka med dem. Jag hade exakt samma uppfattning om barn innan jag praoade på ett fritids för snart 2 månader sen. Där fick jag kontakt med något som jag verkligen gillade. Inte att barnen hade heta mammor, utan att det är förbannat kul att jobba med dem. Inte för att första punkten var något minus, men ser man det hela på ett djupare plan så är barnen så "överjävligt jobbiga" eftersom de oftast inte får den uppmärksamheten som barn behöver. Jag tror att föräldrarna är så förbannat självupptagna att de inte bryr sig om hur barnen beter sig inför folk eftersom de hellre sitter vid sin laptop eller sin telefon.
Då är det fritidsledarnas jobb att ta tag i det. Visst ska man inte lägga över ansvaret på dessa då de har 40 barn att hålla ögonen på så självklart är det föräldrarnas jobb.
De måste lära sig att man kan ha kul med barn. Barn fattar tex inte ironi. Det är gött.
För övrigt så funderar jag starkt på att adoptera ett barn då jag inte har hittat någon moder till mitt projekt "Farsa 2010" ännu. Det skulle vara som ett bättre hundtrick.
Puss på er.
För alla som vill bli upplysta om varför jag svarar och reagerar på Daniels inlägg så är det eftersom jag verkligen gillar barn.
Han fattar inte charmen med dessa iq-befriade kreatur. Man behöver inte låtsas ett skit när man är med dem. De bryr sig inte vad du gjort för något och du kan bara dösnacka med dem. Jag hade exakt samma uppfattning om barn innan jag praoade på ett fritids för snart 2 månader sen. Där fick jag kontakt med något som jag verkligen gillade. Inte att barnen hade heta mammor, utan att det är förbannat kul att jobba med dem. Inte för att första punkten var något minus, men ser man det hela på ett djupare plan så är barnen så "överjävligt jobbiga" eftersom de oftast inte får den uppmärksamheten som barn behöver. Jag tror att föräldrarna är så förbannat självupptagna att de inte bryr sig om hur barnen beter sig inför folk eftersom de hellre sitter vid sin laptop eller sin telefon.
Då är det fritidsledarnas jobb att ta tag i det. Visst ska man inte lägga över ansvaret på dessa då de har 40 barn att hålla ögonen på så självklart är det föräldrarnas jobb.
De måste lära sig att man kan ha kul med barn. Barn fattar tex inte ironi. Det är gött.
För övrigt så funderar jag starkt på att adoptera ett barn då jag inte har hittat någon moder till mitt projekt "Farsa 2010" ännu. Det skulle vara som ett bättre hundtrick.
Puss på er.
Mogen att prata barn?
Efter en sjuhelvetes trevlig skidvecka med gott sällskap och fint väder i Åre är man åter tillbaka till Växjö och verkligheten.
Hur som helst. Mitt topic ikväll blir som, logiskt nog, topic lyder: barn och deras bihang.
Jag tar mitt första exempel från verkligheten, som inträffade på dags-tåget hem från just Åre. Vi lyckades hamna i en vagn, läs dagis, som var knöka fullt av barn. Utan att överdriva så var det lätt 20 barn i vagnen. Mina erfarenheter av barn är inte de bästa. Utan att direkt har något emot barn så tål jag helt enkelt inte en viss sorts barn och deras uppförande. Och för att undvika att dra alla över en kam så gäller inte detta alla barn, som tur är.
Från 10.00 till 17.30 var det konstant krig i vår vagn. Allt skrik, bråk, tjutande, whinande, springande gjorde inte min avsaknad av barn något större alls. Och sedan att föräldrarna, barnens föräldrar, inte gjorde ett dyst åt saken är än mer skrämmande. Barn är som en oskriven bok, tom på både information och text. Därav rollen förälder. Lär de vett och etikett, ju tidigare desto bättre. Nu är undertecknad en mellan tummen och pekfingret en halv-färdig-skriven bok bara.
Jag är visserligen en förespråkare för ordspråket "låt barn vara barn". Men med viss restriktion. Barn ska leka och ha kul men det finns tillfällen då man helt enkelt måste ha mindre roligt.
Att ett barn på cirkus 6-7 år har attitydsproblem är i mina ögon något oroande. Mig veterligen är detta inte barnens fel, utan deras lärare, i detta fallet föräldrarna. Och det är detta ansvaret man som förälder ska bära på i 18 års tid.
Det ansvaret, imo, känns väldigt avlägset. Utmaning att forma och uppfostra ett barn är i och för sig lockande men inte just nu. Kanske inom en snar framtid. Kanske aldrig.
En liten sarkastisk notis till min nyrakade vän Fredrik och hans senaste inlägg.
"Bästa svaret på "hur mår du" frågan är; Är du någon jävla doktor eller."
Farewell.
Hur som helst. Mitt topic ikväll blir som, logiskt nog, topic lyder: barn och deras bihang.
Jag tar mitt första exempel från verkligheten, som inträffade på dags-tåget hem från just Åre. Vi lyckades hamna i en vagn, läs dagis, som var knöka fullt av barn. Utan att överdriva så var det lätt 20 barn i vagnen. Mina erfarenheter av barn är inte de bästa. Utan att direkt har något emot barn så tål jag helt enkelt inte en viss sorts barn och deras uppförande. Och för att undvika att dra alla över en kam så gäller inte detta alla barn, som tur är.
Från 10.00 till 17.30 var det konstant krig i vår vagn. Allt skrik, bråk, tjutande, whinande, springande gjorde inte min avsaknad av barn något större alls. Och sedan att föräldrarna, barnens föräldrar, inte gjorde ett dyst åt saken är än mer skrämmande. Barn är som en oskriven bok, tom på både information och text. Därav rollen förälder. Lär de vett och etikett, ju tidigare desto bättre. Nu är undertecknad en mellan tummen och pekfingret en halv-färdig-skriven bok bara.
Jag är visserligen en förespråkare för ordspråket "låt barn vara barn". Men med viss restriktion. Barn ska leka och ha kul men det finns tillfällen då man helt enkelt måste ha mindre roligt.
Att ett barn på cirkus 6-7 år har attitydsproblem är i mina ögon något oroande. Mig veterligen är detta inte barnens fel, utan deras lärare, i detta fallet föräldrarna. Och det är detta ansvaret man som förälder ska bära på i 18 års tid.
Det ansvaret, imo, känns väldigt avlägset. Utmaning att forma och uppfostra ett barn är i och för sig lockande men inte just nu. Kanske inom en snar framtid. Kanske aldrig.
En liten sarkastisk notis till min nyrakade vän Fredrik och hans senaste inlägg.
"Bästa svaret på "hur mår du" frågan är; Är du någon jävla doktor eller."
Farewell.
