Krösus eller wannabe.
Joho jaha, då var man här återigen. Skolan är i fullgång, livet struktureras upp en aning efter sommarens bravader och man har inte saknat det. Skolan alltså. Välkända ansikten har byts ut mot nya och lika vilsna ettor. Första året på gymnasiet är avklarat och det känns ganska dystert. I egen mening ser jag tvåan som en transportsträcka inför trean och studenten. Och det känns segt, det känns meningslöst. På något vis känner man sig förbannat färdig, man vill ut i arbetslivet, känna lite pengar. Egna pengar. Tacka Fan att man fyller 18 under tvåan i alla fall.
Denna dystra start hade likväl kunnat vara inledning till en Lasse låt. Hur som haver, dagens otroligt spontana ämne ska handla om pengar. Jag vill inte se mig själv som en kapitalist, men trots detta borde jag anses vara en. Inte fan köper jag kläder på second-hand. Inte heller väntar jag tills min mobiltelefon går sönder innan jag inhandlar en ny, lite bättre mobil. Förbannat onödigt. Jag hade under gårdagen en diskussion om att hyra kläder. Inte vilka kläder som helst utan dyra, märkesberikade kläder. Det var någon snubbe som startat upp en sådan affärsidé. Iaf, idén är ju kalasbra, men det finns kryphål som stör mig. Inte i snubben som kom på idén utan folket som kommer hyra kläderna. Jag tror inte det finns många på tex. Stureplan som skulle bekänna färg genom att säga att deras Burberry kavaj faktiskt bara är hyrd för 200 kronor två kvarter bort i en sunkig källare. Det är lite som Båstad-veckan när folk kör runt i hyrda Ferrari, Lamborghini och Porsche bilar. Förbannat patetiskt. Vem i hela krösusrike vill köra runt i en hyrd tvåmiljonersbil där det sitter en lapp på nyckel med följande bokstäver: Hyrd hos Europacar? Skrattretande.
Däremot får man ju inte ta bort möjligheten för folk som faktiskt har bättre ändamål med sina hyrda kläder än att flasha med de på Stureplan. Undertecknad skulle nog inte hyra för allmänt bruk utan i så fall inför någon större fest eller tillställning. Sådär, då har man avskrivit sig lite ilska.
Ha det,
Daniel alias Kung.
Denna dystra start hade likväl kunnat vara inledning till en Lasse låt. Hur som haver, dagens otroligt spontana ämne ska handla om pengar. Jag vill inte se mig själv som en kapitalist, men trots detta borde jag anses vara en. Inte fan köper jag kläder på second-hand. Inte heller väntar jag tills min mobiltelefon går sönder innan jag inhandlar en ny, lite bättre mobil. Förbannat onödigt. Jag hade under gårdagen en diskussion om att hyra kläder. Inte vilka kläder som helst utan dyra, märkesberikade kläder. Det var någon snubbe som startat upp en sådan affärsidé. Iaf, idén är ju kalasbra, men det finns kryphål som stör mig. Inte i snubben som kom på idén utan folket som kommer hyra kläderna. Jag tror inte det finns många på tex. Stureplan som skulle bekänna färg genom att säga att deras Burberry kavaj faktiskt bara är hyrd för 200 kronor två kvarter bort i en sunkig källare. Det är lite som Båstad-veckan när folk kör runt i hyrda Ferrari, Lamborghini och Porsche bilar. Förbannat patetiskt. Vem i hela krösusrike vill köra runt i en hyrd tvåmiljonersbil där det sitter en lapp på nyckel med följande bokstäver: Hyrd hos Europacar? Skrattretande.
Däremot får man ju inte ta bort möjligheten för folk som faktiskt har bättre ändamål med sina hyrda kläder än att flasha med de på Stureplan. Undertecknad skulle nog inte hyra för allmänt bruk utan i så fall inför någon större fest eller tillställning. Sådär, då har man avskrivit sig lite ilska.
Ha det,
Daniel alias Kung.
I maltens rige är vi alle lige?
Vad händer i helgen? Nja, det blir la fest eller dylikt. Detta är fraser som duggar tätt när den mörka arbetsveckan börjar gå till enda och den ljuvliga helgen börjar ta form.
Hur kommer det sig att man är så besatt av att festa? Har vi en så dålig vardag att vi är tvungna att ta till alkoholen för att kunna ha en trevlig stund med nära och kära? Är vi såpass insyltade i den svenska mentaliteten att vi inte kan släppa loss utan att vara redlösa?
Nja huruvida mina ovanstående påståenden stämmer är tveksamt, men det är tänkvärt. Jag känner folk som knappt haft en vit helg på ett halvår, men kul har de haft. Det är i slutändan det som är viktigt. Att leva sitt liv till fullo och att hitta meningen med detsamma. Är det att roa sig inne i dimman så ska det absolut respekteras utan undantag.
I mitt eget fall är det bara en sak som stör mig. Ekonomin. Den blir ju körd i botten utav ens uteliv. Att bränna några hundralappar i veckan på alkohol gör att konsumtion av andra saker helt klart blir nedprioriterade och man ställer sig frågan i varje månadsslut. Var det värt det? Att knappt ha para till snus pga köp av alkohol. Svaret på frågan är ofta väldigt varierat för allt beror på hur roliga tillfällena har varit, och när jag nu ska sammanfatta detta inlägg kan jag inte komma fram till något väl valt slutord utan kan bara säga som den familjära människa jag har.
Det är 8 gånger av 10 fan så mycket skönare att bara sitta hemma och jäsa framför tv'n med en person man verkligen trivs med.
Det lät väldigt platt och naivt, men det säger förmodligen mer om mig som person.
Tack för mig
Er Tillgivne Fredrik Carlsson.
Hur kommer det sig att man är så besatt av att festa? Har vi en så dålig vardag att vi är tvungna att ta till alkoholen för att kunna ha en trevlig stund med nära och kära? Är vi såpass insyltade i den svenska mentaliteten att vi inte kan släppa loss utan att vara redlösa?
Nja huruvida mina ovanstående påståenden stämmer är tveksamt, men det är tänkvärt. Jag känner folk som knappt haft en vit helg på ett halvår, men kul har de haft. Det är i slutändan det som är viktigt. Att leva sitt liv till fullo och att hitta meningen med detsamma. Är det att roa sig inne i dimman så ska det absolut respekteras utan undantag.
I mitt eget fall är det bara en sak som stör mig. Ekonomin. Den blir ju körd i botten utav ens uteliv. Att bränna några hundralappar i veckan på alkohol gör att konsumtion av andra saker helt klart blir nedprioriterade och man ställer sig frågan i varje månadsslut. Var det värt det? Att knappt ha para till snus pga köp av alkohol. Svaret på frågan är ofta väldigt varierat för allt beror på hur roliga tillfällena har varit, och när jag nu ska sammanfatta detta inlägg kan jag inte komma fram till något väl valt slutord utan kan bara säga som den familjära människa jag har.
Det är 8 gånger av 10 fan så mycket skönare att bara sitta hemma och jäsa framför tv'n med en person man verkligen trivs med.
Det lät väldigt platt och naivt, men det säger förmodligen mer om mig som person.
Tack för mig
Er Tillgivne Fredrik Carlsson.
