Tidsfördriv

Just nu sitter jag med min arma släkt på en klassisk släktträff som i stört sätt varje "svensson" familj någongång gjort. Jag skriver förövrigt på min mobil. Detta faktum gör att jag just nu tar min mobilbloggnings oskuld. Det känns halvskönt. Vemodigt, överskattat och tafatt. Därför får ni ursäkta min lite smått äckliga layout. Ämnet för dagen blir därför. Närhet och relationer. När det gäller relationer så är min gode vän daniel många gånger bättre än vad jag är pga hans rutin. Han är ju snart uppe i 7 månader med sin bättre hälft clara. Grattis till dessa trevliga turturduvor.

Ralph Wiggum

Kände mig bara allmänt tvungen att uppdatera bloggen litegranna nu såhär inför skolstarten. Den senaste tiden här på baskerbo har varit den mest inaktiva tiden sedan, hm, innan vi började vårt lilla makliga projekt.

Apropå skolstart så ska detta inlägg involvera detta ämne med 0 %,

Det som inlägget snarare ska handla om är ett subjekt som handlar om så mycket som ingenting.
Anledningen är att jag efter jag sovit middag idag vid 6-tiden undrade varför jag egentligen bloggar?

Överläggningen i min hjärna handlade i korthet såhär.

Hm, varför i helvete bloggar jag ? (notera gärna att jag i min hjärna har ett ganska oborstat vokabulär, men jag gillar det)
Gör jag det för att på något sätt bli känd eller på något sätt dra fördel av det? Svar nej.
Gör jag det för att tjäna pengar eller så? Återigen blir svaret nej, med en liten reservation då pengar aldrig skadar.

Sanningen till att detta lilla projekt existerar ( förutom att Amanda kom på idéen och att jag vill sprida mina tankegångar.)
är att jag vill kunna vara lite av ett svin på ett lite humoristiskt sätt och skriva elaka saker, men ändå komma undan med det, för lägg märke till det. Nästan alla inlägg innehåller något hatiskt eller elakt.

Måhända att jag ¨då är känslokall, men jag säger en sak, jag gillar det.

Puss


Ekonomiskt oberoende.

Ja, som topic lyder så ska dagens dagsfärska inlägg handla om ekonomi eller pengar som varje gemene man kallar det.
Som det gamla uttrycket lyder: Man kan inte köpa lycka för pengar. Stämmer delvis och stämmer delvis inte. Pengar underlättar, helt klart. Har man pengar, och även gott om det, så kan man leva ett bra liv utan direkta bekymmer över just pengar-biten. Med det sagt ska jag också tillägga att trots det ekonomiska oberoendet så är man ju inte helt befriad från bekymmer, utan även en rik kan drabbas av diverse sjukdomar och personliga misärer. 
De flesta här i världen strävar efter att bli oberoende av pengar och likaså gör undertecknad och det det skulle inte förvåna mig om du som läsare också gör det. Hur många gånger har man inte hört klyschan ; "Jag ska gifta mig rikt" ?
- Ett antal gånger iaf. I mitt tycke får man hoppas att detta stannar vid just en klyscha och inget annat. Eller jag förbjuder ingen att gifta sig rikt (det är ju fortfarande drömmen), men som den moraltant man är får man hoppas att det ändå inte är den enda anledning. Och i det super jämnställda samhälle som vi just nu lever i med lika löner mellan könen så känns det ganska hopplöst att finna en rik kvinna att gifta sig gentemot att finna en rik manlig dito.
Så är det bara. För djävligt.
Indirekt låter detta som någon feministisk propaganda där jag uppmanar er att rösta på Schyman, men som ni kanske insett av tidigare inlägg är så inte fallet. Min mening ligger enbart i mitt egna bekymmer att hitta en rik kvinna.
När, observera när, jag har blivit glatt oberoende av pengar ska jag flytta till Norge. Alla vet vad Norge är kända för så någon nämre beskrivning behövs inte. Mest pengar när man dör vinner. 

Vad fan jag ville ha fram av detta inlägg har jag inte aning om, men det kändes rätt. Jag ber om ursäkt om ni läst ända hit ner. Bättring utlovas. 
Puss så länge, Daniel.

Ps: Jag glömde säga att ironin är välgömd i inlägget, ta det med en nypa socker. Ds.




 

Ralph.

Nu ska jag ta tillfället i akt och skriva ett inlägg. På dagens agenda står det: skryt.
Skryt är något jag hyser ett stort agg emot. Med det sagt använder jag inte mig utav det heller,
självfallet. Nu är det ju inte så att jag skapat detta hat från grunden, utan det är mina kära päron som bidragit, som med mycket annat, med sin beskärda del av detta hat. Därav är min grund lagd. Eftersom att detta är en officiell och formellt lagd blogg så ska jag inte hänga ut några namn. Men män, dagens fråga lyder som följer: Vad är det som gör att folk skryter?
Att ge sig själv självberöm och sedan vänta på stående ovationer och avundsjuka ögon kan inte vara normalt. Som min kompetenta blogg-kollega tagit upp tidigare men i annan form (bdb) tror jag att även detta faller vid bekräftelsemaniska tröskeln. Har jag förslagsvis köpt en ny bil och självklart en dyr sådan måste min närmaste omgivning få reda på det snarast möjligt. Eller?
Vad vinner jag på att sprida detta? Med nämre eftertanke - Inte ett satans korvöre.
Men trots detta finns det människor som är så pass odugliga och egenkära att dem använder sig utav skryt. Frågan som återstår är hur man ska bemöta en skrytgud, jag har en ideé och en snäll sådan, man använder sig av den välkända ignoransen. Som man brukar säga om troll på internetforumen, ge fan i att mata dem. Även skrytgudar ska behandlas likartat.
Ärade läsare, tänk på detta nästa gång ni träffar en skrytmåns.


För att citera min kära fader:

Troll: Min pappa har en Porsche och en Mercedes.
Josen: Jag fyller år i februari.
Troll: Va?
Josen: Precis, du hörde.
Troll: *Kapitulerar*
Josen: *Njuter*


Nu ska jag fortsätta mitt tuffa jobb, Puss D!


hmmpf

Eftersom att det nu är den 2a augusti och alltså början till slutet på sommarlovet så ska jag ta upp en mycket viktig sak.
Mat.

Hur skulle vi klara oss utan vår mat?
Mycket bra fråga Fredrik. Jag är nog världens klurigaste människa eftersom jag också har ett svar.
Det skulle gå käpprätt åt helvete.

Tänker vi då så om folk som svälter?
Nej ! Inte fan gör vi det. Vi lassar upp mat och så har vi mage att slänga den för att vi inte orkar. Sedan finns det människor som skulle döda för att få maten vi slänger. Notera även ordvitsen ovan att vi har mage.

Samtidigt som dudesen i väst: se Europa & USA. Blir fetare så blir hungersnöden på jorden större och större.
Detta får ju jag ta och säga är ett ganska allvarligt problem. Anledningen till detta är att jag verkligen hatar att vara hungrig, att sedan vara det dag ut och dag in måste vara snudd på döden, vilket det också är.

Nu är ju dock problemet på väg att stabiliseras så allt är inte bara negativt, men samtidigt ingen dans på rosor då det nya området som innehåller grövre problematik är vatten. Vatten, det som vi tycker är en självklarhet, och då speciellt av den rena sorten.
Detta är på väg att ta slut, men för att göra en liten sjuk twist på slutet så skriver jag det mest politiskt inkorrekta man kan skriva. Men vad fan gör det oss, det drabbar inte oss så screw it !

För att konkludera så avslutar jag med ett citat från Varan Tv på ämnet.

Varför svälter de i Afrika egentligen?
De har ju både frukt och elefanter.

Puss F

RSS 2.0