baskerbo

Jo ett brådskande inlägg angående ryktesspridning och även lite moral, enligt traditionella manér.

Mitt otroligt säregna - och i eget tycke ganska roliga rykte - är för tillfället att jag tydligen ska bli pappa. 16 år och farsa. Låter som en b-film alá AV-media som är mening att man ska visa på sexualkunskapen i fyran. Allting startade med att jag drev med några i min klass att jag skulle bli pappa, på ett sådant där självklart, ironiskt och väldigt tydligt sätt. Min nytillkomna kusin på 3 månader hade förstått att jag var oseriös, mer än vanligt. Jag skrattade lite åt tanken på att dem skulle ta det hela seriöst och flög vidare.

Men sedan går det en vecka, cirkus, och jag får ett glatt och lika påverkat samtal av min bror. Han drar någon vals som liknar ; 'Vad fan, det kom fram några och sa du skulle bli farsa, stämmer det?'

Jag förklarade läget och han susade nöjt vidare in i dimman. Som om detta inte skulle vara nog så fick jag två stycken sms dagen efter som innehöll samma fråga. Och även denna gång förklarade jag läget och så var det avklarat.

Mitt problem och ilska ligger inte i att folk tror att jag ska bli farsa utan det absurda i att sprida saker om personer. Källkritik i alla ära, gott folk! Om vi nu ska se faderskap i dessa ”unga” åldrar som en misär och hemsk grej, som jag faktiskt tror att folk som sprider sådana här rykten hoppas på att man tycker, är det åt fanders. För vem vill sprida ett rykte som är roligt och lyckligt för den person som ryktet handlar om? - Det är fanimej inte många.

Nu är detta fallet/ryktet i mina ögon sett ganska komiskt och som jag bryr mig kalaspuff om. Fast då det krävs två för att dansa tango så måste jag avvärja detta rykte. Och för att göra er, jag kallar er ”spridare”, besvikna så hade jag faktiskt också brytt mig kalaspuff om fallet hade varit så att jag faktiskt skulle få äran att bli farsa.

Det är inte OK att leva i andras olycka, så länge det inte är skadeglädje vill säga. Man måste hitta en bra nivå som man kan principiellt följa sedan. Njäea, jag kräver bättring! Någon som visar vart skåpet ska stå. Frivilliga?

Cheers, Daniel!

Ha hopp, kände att det var dags för en uppdatering efter en lång tids frånvaro. Med närmare eftertanke är det fanimej rekordlång skolkning från bloggierandet.

Huh, jag ska idag göra ett försök att skicka ut en moralkaka till er läsare. Då ej sagt att jag alltid har rätt, utan detta är vad jag trixar och blixtrar med i min hjärnstation. Minst sagt.

Dagens underlag blir otrevliga människor – arroganta människor, även kända som rena as.

Definiera arrogant ; människor som anser sig vara av högre rang (level) än vad personen i fråga egentligen är, självsäkerheten och självbilden är lyft till skyarna med andra ord.

Sådana personer värdesätter jag fiskmås, och jag har fobi mot fåglar.

Ordet empati finns inte i dessa sammanhang. Solidaritet kan dem nog inte ens stava till. Här handlar det om att sänka människor som redan ligger. Ett exemplariskt exempel (Huh?) är folk som bara hälsar när dem själva är på humör för att sänka sig så lågt som att hälsa på någon som egentligen är av lägre dignitet än dem själva. Ett annat exempel är folk som skiter fullständigt i hur en person mår eller behandlas bara dem själva vinner på det. DET är arrogans. DET är social kompetens fiskmås.

Dessa inkompetenta, auktoritära avskum är mitt livs stora missräkning. Så som Fredrico anser att hela världen är i en konspiration mot honom anser jag att dessa arroganta människor är i en enda stor konspiration mot mig.

En av mina teorier är att dessa personer så småningom kommer, bit för bit, bli renodlade psykopater. Om dem nu inte redan är det vill säga. Jag har mina misstankar...

Det finns någon härlig klyscha som lyder att man ska tro gott om alla människor man träffar. Jo visst, det är väl en sund tanke, men själv har jag börjat tvivla på den principen. ALLA människor är inte godhjärtade och det krävs ingen smartguy för att inse det. Sedan krävs det heller ingen smartguy för att upptäcka arrogans. Den är tydlig som den är.

Ett annat klischéartat uttryck är ju: Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet. Och det stämmer förbannat bra i detta fallet.

För att summera det här väldigt kortfattat så ska jag säga att mitt livs stora uppgift härmed blir att göra dessa personers liv så jävligt det bara kan vara, fast samtidigt även försöka undvika dem. Och jag hoppas även du hoppar på samma tåg!

Puss, din arroganta sate.

/D.