baskerbo

Såg att min kollega Daniel hade ett utkast om detta ämne som han inte kunde slutföra och beslutade mig då såklart för att "concluda" ämnet.
Jag kan lova att alla eventuella läsare har känt hat inför någon/något någon gång i livet och ställer mig frågan varför?

Jag må säga att som precis i alla andra inlägg att jag själv ligger i topp bland kolsuparna i ämnet. Jag är en väldigt hatisk människa, men har funderat på att sluta när jag bara ställer mig den enkla frågan. Varför?

Hatar man människor för något man har hört/sett eller fördomar?
I mitt fall så är det en viss typ av människor jag "hatar" och det är människor som man vet kommer att vara arroganta innan man har hört dessa öppna käften. Detta ligger i min så kallade principfålla i sorteringen. Jag kan inte tycka bra om personer som har denna sorts utstrålning, men jag behöver kanske inte hata dem.

I stort så tycker jag att hata är ett väldigt överanvändt ord som endast kanske borde yttras efter saker som har hänt.
Du kan inte hata en människa efter fördomar eller något du har hört.

Du måste ju bedöma människan efter dina egna grunder först.

Och jag talar för både mig och Daniel när jag säger. Jag hatar att hata. Jag är trött på att hata. Det är gay att hata. Det är dåligt att hata folk som är gay.

Därav så fick vi en twist på Dannes oavslutade inlägg

Puss.

Den första april närmar sig och det pratas allt mer om IPRED.                                                      För er som inte vet vad lagen innebär så kan man kortfattat säga att privata företag får rätt att kolla upp vem som finns bakom ett visst IP-nummer. Sedan skickas ett kravbrev ut till personen som står på det IP-numret. Man kan likna det en fortkörningsbot som kommer hem i brevlådan och som man sedan snällt måste betala.

Undertecknad tycker det är en rätt intressant lag på så vis att den kriminaliserar en hel generation.Alltså vi ungdomar. Det är inte många jag känner som INTE laddar ned något eller har laddat ned något. Nu har ju visserligen en mycket bra tjänst i form av Spotify kommit ut och som jag gillar skarpt. Men, tusen gånger men, att ge privata företag (läs Film- och skivindustrin) mer makt än självaste polisen är ironiskt så det förslår. Att som exempel ett musikföretag ska börja arbeta med brottsbekämpning. Det klingar inget vidare i mina öron.

En möjlig situation efter 1 april:

Familjen Svensson har fyra datorer varav tre stycken som kör med trådlös uppkoppling. Familjens tre ungdomar laddar alla ned ”olagligt” medan deras moder ägnar sig åt att betala räkningar på datorn. IPRED-anhängarna hittar deras IP någonstans där den helt enkelt inte borde varit på. Tex på Piratebay. Dem skickar sedan ut ett kravbrev med böter. Abonnenten av uppkopplingen står på mamman i huset. Alltså blir hon ersättningsskyldig utan att har piratkopierat en enda fil. Att det sedan finns möjlighet till att någon utomstående har använt deras trådlösa accesspunkt på fel ("olagligt") vis är ju inte heller helt uteslutet. Rättsäkert? - Skulle inte tro det va.

En annan sak är att i och med IPRED kommer tekniken med att vara anonym på internet förbättras och börja användas av allt fler pga. rädsla för att bli upptäckt. Och detta gör att det blir lättare för dem verkliga asen på internet att gömma sig. Tex pedofiler och annat avskum.
Detta kommer försvåra utredningar och framför allt att sätta dit dem.

 

I min mening är det bara att lägga denna lagen under mattan och tänka om. Både en och två gånger. Att kriminalisera en hel ungdomsgeneration på detta vis är inte rätt väg att gå.
Gör det både enklare och billigare att köpa musik, filmer och annan konst så kanske fler personer börjar plocka fram plånboken. Eller varför inte följa Spotify's väg? Nu återstår det bara att hoppas att man kan ta IPRED som vilket första-april-skämt som helst.

Skål på er, D.

 

 

Systemkameror. Varför har folk detta sattyg?
En kamera med högkvalificerat objektiv med många pixlar är något jag kan köpa, men systemkameror med sina satans långa band och äckliga blixtar är något jag aldrig kommer förstå mig på.

Klart det kan va kul att gå ut och ta lite fotografier om man har böjelse åt det hållet, men att lägga ner en sjukt massa pengar bara för att kameran ska kunna fokusera lite mer på blomman som man tar kort på är helt sinnessjukt. Vill man ha ett vackert kort på en lila blomma med lite små daggdroppar brevid så får man väl va så snäll och köpa ett vykort på närmsta statoil mack och se glad ut.

Tack vare dessa systemkameror så tappar ju de riktiga vykortsfotograferna jobb eftersom efterfrågan på bilderna inte är lika hög längre förutom i tyskarnas semestertider.

Men det värsta av allt är banden som oftast går i färgerna gult och svart. Varför har kamerorna band som är längre än våran nuvarande lågkonjunktur?
Det är inte någon kamera på 12 ton som vi bär med händerna och för att upplysa allmänheten så ser man bara ut som en av alla tyska turister när man har kameran hängandes runt halsen

Puss dudes.

Innan jag påbörjar detta inlägg så vill jag börja med att förlåta att bloggen inte har blivit uppdaterad på en hel semana (vecka på utländska). Anledningen till detta har varit brist på motivation och ämnen från min sida.

Idag ska jag alltså skriva ett litet gulligt inlägg om att döma folk.
Att döma folk är nog ett av de enklaste misstagen man gör i sin vardag, fast ändå undrar jag om man ska kalla det för misstag. Visst man ska inte döma en människa man aldrig har tagit ett snack med eller något, men medge att det är förbannat kul om man gör det på rätt grunder.

Den grunden som jag tycker är skönas är uppfattningen man får av att kolla på personen ett tag "in action" så att säga.
Jag kan inte skriva om detta exempel utan att ta med mästaren själv från Fagrabäck. Simon Ochen. En brutalt soft kille som man vet är underbar bara av att kolla på honom. Han utstrålar det från 50 meters håll. Han glider runt i samma kläder varje dag, och har så gjort i 2 år, men han skiter i det och bara fortsätter att springa runt i korridorerna med sina addidasbyxor och bara är sig själv. Det är grymt med ett stort G som jag inte orkade skriva.
Jag önskar att man vore sig själv lika mycket som Ochen. Han dömer ingen.
Det var ett typexempel på folk som man dömer positivt, men folk man verkligen blir sur av att bara kolla på är riktigt arroganta satar, men vem vet, man kan ha fel, dessa människor kan vara gör go'a.

Den grunden jag verkligen inte tycker är okej är när man har hört saker utav folk om en viss person och bedömer människan därefter. Iochförsig så är det underbart när man hör fördomar om folk man känner och som man vet är helt fel. Att då dra nytta av situationen och spela med när personen uttrycker dessa är nästan i klass med att se Ochen springa runt i korridorerna. Oftast är de personerna som blir bedömda på detta sätt starka personligheter som säger vad de tycker och kan uppfattas att vara lite "cocky" för omvärlden.
Det är den gamla betryggande "jantelagen" som gör att det är så här. Ingen ska tro att den är bättre än någon annan.
Detta är skit enligt mig. Konsekvenserna av detta kan ju bli att man åker på bedömningarna tillbaks och det hela blir en ond cirkel. Då gäller det att ta det som en man och stå för det.

Iallafall. Vad har vi kommit fram till i detta inlägg mer än att man hade kunnat skriva ett helt inlägg om honom?
Att det kan vara skoj att döma folk, men att man också då får ta konsekvenserna för det.

  Ochen "in action" med den sedvanliga fleesetröjan.

Varför vågar man inte vara sig själv?
Att det som kan tyckas vara det enklaste i världen kan vara så förbannat svårt.
Nu när våren är på intågande och ett par kastrerade körsångare kommer att sjunga "vintern rasat" så är jag beredd att ta upp denna simpla men ändå viktiga fråga.

För det första så måste undertecknad ta upp att även den mest stabile kan tappa huvudet under resans gång, men att man alltid måste plocka upp det.
Tyvärr finns det dem som inte tar upp huvudet utan låter det rulla och rulla.

Om vi tar ett exempel. Vi kan kalla duden för Norell. Lek med det i huvudet att denna Norell hänger med ett gäng hobbygangsters. När han är med dem så pratar han med dessa på samma sätt som gruppen gör.
När han sedan är med sina sofistikerade vänner så pratar han normalt, precis som han alltid har gjort.

Varför ändrar han då sitt snack?
Enligt mig är det att han är osäker eftersom han tror att han inte kommer att passa in i gruppen om han inte pratar som dem.
Man behöver inte alltid smälta in med allt och alla hela tiden. Vem fan bryr sig om att du var med gangstersen om 10 år?

Ingen. För då sitter de i finkan och får saftiga saker därbak. Så tänk på att vara er själva bara.

Ta på dig vad du vill och skit i vad andra tycker. Detta låter politiskt korrekt. Det är något jag i vanliga fall är emot, men i detta speciella ämnet så är det jävligt sant.

Tar bara ett dilemma. Inte vara kingen när du är yngre för att sedan få ett soft liv.
Vara king som ung och leva olagligt och sedan bli påsatt av en 100 kg tung kille vid namn Janko på en betonganstalt?

Bra fråga.

Goodbye.

Efter en sisådär tolv stycken blogg inlägg innehållande allt ifrån konservatismen till min egna kaklade ingång tycker jag att vi har varit hyggliga mot dagens samhälle.
Därför ska jag idag slå en vink för det alltmer dubbelmoraliserade samhället som vi trots allt idag lever i.
 Att vissa personer idag, obs ingen generalisering, kan har flera personligheter och tycka olika saker med olika personer. Dubbelmoral är mig veterligen något alla kommer råka ut för. Jag har också några x antal gånger dubbelmoraliserat något. Inget jag förnekar alls. Men det är något jag ständigt motarbetar och spyr galla över.
Om man nu måste ändra sitt beteende och åsikter när man är i en viss grupp så tycker jag att man ska behålla de och inte hoppa fram och tillbaka som någon random döende guppy. Att tycka en sak och säga en annan är ren idioti. Idioti på samma nivå som IPRED. Falskheten lyser igenom allt och alla.

Varför drabbas vissa av dubbelmoral då?
Jag har inte en susning rent vetenskapligt, men imo tror jag att det beror på osäkerhet.
Man vet inte riktigt vilket ben man ska stå på. Man är rädd för konflikter.
Jag har hellre en moraltant till vän än en vän med dubbelmoral. Utpräglad dubbelmoral vill säga.

Till alla som kände sig träffade: Gör om, gör rätt. Testa något nytt.

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat."

Farewell, D.