baskerbo

Fredrik är här igen efter en "liten" tids frånvaro. Anledningen till denna vacans är att jag inte har orkat eller haft viljan att skriva om mina tankar. Jag har istället försökt sprida mina ord i världen genom att predika och dylikt.
Det är inte någon slags hybris jag har fått eller något. Undertecknad har bara fått nog. Nog av all cynism och alla konspirationer. Måhända att jag har fel, men även om jag har det kommer jag inte att erkänna det om så en ungersk brud som går på anabola kommer att pressa mina kronjuveler mot en av sina bastanta armar.

Dagens inlägg kommer att handla om det femte sädesslaget. Sam(vetet). Jag vet att humorn inte är på topp, men förhoppningsvis kan den värma någons frusna själ.

Alla har vi något i vår själ som vi kallar för samvetet. Något som får oss att bli ångerfulla när vi gjort fel och illdåd. Detta är något vi kan tacka för att vi blivit begåvade med, men har inte hela den här samvetsgrejen gått till överdrift?

Enligt mig är det så att vi har blivit så rädda för att få dåligt samvete att vi inte vågar säga vad vi verkligen känner och tycker. Det är inte rätt någonstans. För grundpelarna för ett hälsosamt liv är ärligheten. Som min arma moder säger till mig ofta och alltid har gjort. Ärlighet varar längst ditt lilla pågasnöre.
Det mest sorgliga med det här tycker jag är att man kväver kreativiteten bland oss människor.
Förmågan att svara med kvicktänkta och sårande kommentarer när man känner sig hotad blir isolerad då man tänker på vilket dåligt samvete man kommer få. Nu är inte mitt syfte att vi ska gå runt och såra varandra. Världen är redan en tillräckligt elak plats.

Nej. Det som jag vill få fram är att vi när det verkligen behövs måste våga ta för oss och vågar säga vad vi tycker även om det sårar lite. Jag tar till det gamla klassiska uttrycket "kiss & make up" då man måste vara man nog att säga förlåt. Hoppas inga feminina läsare tar åt sig negativt av detta och klagar. Men sanningen är att ni borde ta åt er. Att vara långsint är överskattat.

För att avsluta gör jag det med att säga. Att bråka och rensa luften då och då kan vara mer nyttigt än onyttigt för oss. Då skapas inte någon äckligt spänd stämning.

Till sist citerar jag Jesus himself.

"Att fela är mänskligt, men att förlåta är gudomligt." Där försvann vi från ämnet, men screw that.

Puss/F