Shyness
Blyghet och inte blyg, [email protected] är nog den mest tudelade egenskapen folk när folk bedömer den.
Är det bra eller dåligt?
Jag kan ju bara säga att denna egenskap är väldigt varierande, men kan också leda till väldigt roliga händelser och jag hade nu tänkt att ta upp någon.
Tänk att ni ser en inuit (eskimå) som har agorafobi (torgskräck). Bara lek med tanken, tänk er då också att denna dude ska försöka få en riktigt vacker flicka på kroken trots sin torgskräck. Jag skulle gärna bara sätta mig i damens situation och vad f*n hon tänker när denna killen ska gå fram och börja stöta på henne. Händelseförloppet skulle ju vara något i stil med detta.
Killen går fram och ställer sig någon meter ifrån och ska försöka prata med henne.
Det som då kommer hända är ju såklart att han får den fagra möns uppmärksammhet eller vad du vill kalla det.
Sedan så kan det ju bli så att han försöker prata med henne, men eftersom han är rädd för att prata med människor så kommer ju dessa besynnerliga ord inte ut från munnen.
När killen stammat i ca 7 minuter så börjar ju flickan tappa intresset (det lär hon nog redan ha gjort eftersom inuiter ser ut som nyfödda inlagda i ättika ungefär)
Hon frågar eskimån som vi kan kalla för nja, Kjell-Dennis vad han vill?
Detta blir tungt för Kjelle som blir överväldigad över att denna puma vill prata med han. Killen tittar ner på marken och går med raka ben därifrån rakt in i något.
Detta hade jag tänkt att använda som öppningsscén till mitt filmprojekt som ska göra mig rik och berömd.
Jag har auditions snart så det är bara att höra av sig om rollerna som den vackra damen och den fule inuiten.
Åter till ämnet.
Menar man blyghet såsom att en påg är med en flicka på tu man hand så tror jag själv att pågen har det värre faktiskt.
Pressen kan ju vara ganska stor eftersom det oftast är så att duden har tagit initiativet och därför har mer att förlora.
Emellertid så kan ju blyghet vara en bra egenskap om puman då gillar det. Jag tror att man bara ska vara det som faller en in eftersom man inte kan ändra på vem man är. (citat från fredriks evangelium 14:7)
Till sist så vill jag bara säga 20 pågar i en bastu
En fullvuxen inuit med en annan på ryggen.
Är det bra eller dåligt?
Jag kan ju bara säga att denna egenskap är väldigt varierande, men kan också leda till väldigt roliga händelser och jag hade nu tänkt att ta upp någon.
Tänk att ni ser en inuit (eskimå) som har agorafobi (torgskräck). Bara lek med tanken, tänk er då också att denna dude ska försöka få en riktigt vacker flicka på kroken trots sin torgskräck. Jag skulle gärna bara sätta mig i damens situation och vad f*n hon tänker när denna killen ska gå fram och börja stöta på henne. Händelseförloppet skulle ju vara något i stil med detta.
Killen går fram och ställer sig någon meter ifrån och ska försöka prata med henne.
Det som då kommer hända är ju såklart att han får den fagra möns uppmärksammhet eller vad du vill kalla det.
Sedan så kan det ju bli så att han försöker prata med henne, men eftersom han är rädd för att prata med människor så kommer ju dessa besynnerliga ord inte ut från munnen.
När killen stammat i ca 7 minuter så börjar ju flickan tappa intresset (det lär hon nog redan ha gjort eftersom inuiter ser ut som nyfödda inlagda i ättika ungefär)
Hon frågar eskimån som vi kan kalla för nja, Kjell-Dennis vad han vill?
Detta blir tungt för Kjelle som blir överväldigad över att denna puma vill prata med han. Killen tittar ner på marken och går med raka ben därifrån rakt in i något.
Detta hade jag tänkt att använda som öppningsscén till mitt filmprojekt som ska göra mig rik och berömd.
Jag har auditions snart så det är bara att höra av sig om rollerna som den vackra damen och den fule inuiten.
Åter till ämnet.
Menar man blyghet såsom att en påg är med en flicka på tu man hand så tror jag själv att pågen har det värre faktiskt.
Pressen kan ju vara ganska stor eftersom det oftast är så att duden har tagit initiativet och därför har mer att förlora.
Emellertid så kan ju blyghet vara en bra egenskap om puman då gillar det. Jag tror att man bara ska vara det som faller en in eftersom man inte kan ändra på vem man är. (citat från fredriks evangelium 14:7)
Till sist så vill jag bara säga 20 pågar i en bastu
Kommentarer
Trackback
