Ralph.
Nu ska jag ta tillfället i akt och skriva ett inlägg. På dagens agenda står det: skryt.
Skryt är något jag hyser ett stort agg emot. Med det sagt använder jag inte mig utav det heller,
självfallet. Nu är det ju inte så att jag skapat detta hat från grunden, utan det är mina kära päron som bidragit, som med mycket annat, med sin beskärda del av detta hat. Därav är min grund lagd. Eftersom att detta är en officiell och formellt lagd blogg så ska jag inte hänga ut några namn. Men män, dagens fråga lyder som följer: Vad är det som gör att folk skryter?
Att ge sig själv självberöm och sedan vänta på stående ovationer och avundsjuka ögon kan inte vara normalt. Som min kompetenta blogg-kollega tagit upp tidigare men i annan form (bdb) tror jag att även detta faller vid bekräftelsemaniska tröskeln. Har jag förslagsvis köpt en ny bil och självklart en dyr sådan måste min närmaste omgivning få reda på det snarast möjligt. Eller?
Vad vinner jag på att sprida detta? Med nämre eftertanke - Inte ett satans korvöre.
Men trots detta finns det människor som är så pass odugliga och egenkära att dem använder sig utav skryt. Frågan som återstår är hur man ska bemöta en skrytgud, jag har en ideé och en snäll sådan, man använder sig av den välkända ignoransen. Som man brukar säga om troll på internetforumen, ge fan i att mata dem. Även skrytgudar ska behandlas likartat.
Ärade läsare, tänk på detta nästa gång ni träffar en skrytmåns.
För att citera min kära fader:
Troll: Min pappa har en Porsche och en Mercedes.
Josen: Jag fyller år i februari.
Troll: Va?
Josen: Precis, du hörde.
Troll: *Kapitulerar*
Josen: *Njuter*
Nu ska jag fortsätta mitt tuffa jobb, Puss D!
