baskerbo

Som det gamla uttrycket lyder: Man kan inte köpa lycka för pengar. Stämmer delvis och stämmer delvis inte. Pengar underlättar, helt klart. Har man pengar, och även gott om det, så kan man leva ett bra liv utan direkta bekymmer över just pengar-biten. Med det sagt ska jag också tillägga att trots det ekonomiska oberoendet så är man ju inte helt befriad från bekymmer, utan även en rik kan drabbas av diverse sjukdomar och personliga misärer. 

De flesta här i världen strävar efter att bli oberoende av pengar och likaså gör undertecknad och det det skulle inte förvåna mig om du som läsare också gör det. Hur många gånger har man inte hört klyschan ; "Jag ska gifta mig rikt" ?

- Ett antal gånger iaf. I mitt tycke får man hoppas att detta stannar vid just en klyscha och inget annat. Eller jag förbjuder ingen att gifta sig rikt (det är ju fortfarande drömmen), men som den moraltant man är får man hoppas att det ändå inte är den enda anledning. Och i det super jämnställda samhälle som vi just nu lever i med lika löner mellan könen så känns det ganska hopplöst att finna en rik kvinna att gifta sig gentemot att finna en rik manlig dito.

Så är det bara. För djävligt.

Indirekt låter detta som någon feministisk propaganda där jag uppmanar er att rösta på Schyman, men som ni kanske insett av tidigare inlägg är så inte fallet. Min mening ligger enbart i mitt egna bekymmer att hitta en rik kvinna.

När, observera när, jag har blivit glatt oberoende av pengar ska jag flytta till Norge. Alla vet vad Norge är kända för så någon nämre beskrivning behövs inte. Mest pengar när man dör vinner. 

Vad fan jag ville ha fram av detta inlägg har jag inte aning om, men det kändes rätt. Jag ber om ursäkt om ni läst ända hit ner. Bättring utlovas. 

Puss så länge, Daniel.

Ps: Jag glömde säga att ironin är välgömd i inlägget, ta det med en nypa socker. Ds.